Det handlar om att leva ett värdigt liv med god livskvalitet. Det är så man i Danmark vill ta hand om den allt ökande andelen av befolkningen som får demens. Är det inte så vi resonerar även i Sverige? Jo, självklart – men danskarna ligger kanske ett steg före och provar nu nya boendemöjligheter i form av särskilda demensbyar. Vi har besökt den danska demensbyn Svendborg.
Idén med demensbyn kommer från demensbyn De Hogeweyk i Holland. Här har man tagit ett radikalt grepp, med exempelvis olika bo-enheter som bygger på vilka intressen man har – snickare för sig, musikälskare för sig, och så vidare. I demensbyns affär kan de boende betala med en knapp eller servetter och vårdarna är klädda så att de smälter in i en värld som på många sätt är på låtsas, åtskild från det övriga samhället. Svenskar inom demensvården som besökt De Hogeweyk har ställt sig tveksamma eller helt avvisande till konceptet, eftersom det kan upplevas som en form av segregering – något vi inte förordar i Sverige. Andra som besökt byn är väldigt positiva och vill gärna se den här typen av boende även i Sverige.
Här bodde Eliva Madigan och Sixten Sparre
Vi åkte till Svendborgs demensbyn i Danmark för att ta reda på hur man ser på konceptet med demensbyar. Demensbyn ligger på Fyns sydspets och är inrymd i ett stort huskomplex där det tidigare varit bryggeri. Här bor 125 personer i ett inhägnad minisamhälle. Här finns promenadvägar som leder till olika upplevelser och aktiviteter. Demensbyns projektledare är Annette Søby. Hon hade arbetat länge inom demensvården innan hon och några kollegor tog initiativet till Danmarks första demensby.
– Vi fick inspiration efter en resa till den holländska demensbyn. Två år senare hade vi byggt upp vår egen demensby. När hon och kollegorna lade fram sitt förslag om en demensby i Svendborg så var politikerna positiva. Vi tog över och byggde om ett redan existerande äldreboende.
Mental och fysiskt stimulans
I Svendborg finns bland mycket annat motionsavdelning, restaurang, café, frisör, butik och musikrum. Dessutom en utemiljö rik på upplevelser. År 2025 ska Danmark vara ett demensvänligt land enligt regeringens plan. Det innebär god vård, mindre medicinering och bra anhörigstöd.
– Här är vi helt i linje med det, säger Annette.
Amfiteater och husvagn
Ett 1,5 meter högt staket omger den stora trädgården där det bland annat finns en amfiteater och en husvagn.
– Många har ju campat och minns när de själva åkte runt, säger Annette Søby.
Det finns även en damm och ett litet hönshus. Hela parkområdet ska nu utvecklas med bland annat en liten sjö, sandstrand, planteringar, jakttorn och en odlingslott.
Liv och rörelse
I ett motionsrum håller Fredi Jensen igång med en roddmaskin. Det gör han varje morgon, berättar han. I ”herrummet” har två herrar slagit sig ned. Rummet andas engelsk herrklubb. På väggen hänger en darttavla och några jakttroféer. Många av damerna väljer dock hellre köket som är speciellt inrett för kak- och bullbak. Alla boende vi träffar verkar pigga och alerta. Men även vårdkrävande svårt demenssjuka tas om hand i demensbyn.
– Man ska ju inte behöva flytta när man blir sämre, säger Anette Søby.
Är det bra att samla människor på ett ställe som i ett slags reservat? Är det inte samhället som ska anpassa sig och bli demensvänligt?
– En av fördelarna med demensbyar är att de som bär här kan röra sig fritt och obehindrat inom ett begränsat men relativt stort område – en trygghet både för dem själva och deras anhöriga, säger Annette. Men vill man gå utanför så är det inga problem, då följer någon ur personalen med.
”Demensbyar passar inte alla – vi måste pröva olika boendeformer”
Wilhelmina besökte den holländska demensbyn för några år sedan, men hon är inte lika lyrisk som många andra. – Först vill jag säga att jag är mycket positiv till att man prövar olika och nya boendekoncept för personer med kognitiva svårigheter som demens. Men demensbyar tror jag inte är lösningen på hur vi ska ta hand om våra demenssjuka i Sverige, säger Wilhelmina.
– För mig framstår det här alldeles för segregerat. Den blir en stigmatisering av de demenssjuka istället för en avstigmatisering, som jag förordar.
Wilhelmina Hoffman vill utveckla olika typer av boendekoncept där man kan fortsätta så långt det är möjligt att leva bland andra människor i samhället.
– Och visst kan man pröva demensbyar – men det får inte vara själva lösningen. Det gäller att få mer förståelse för demenssjukdomarna, så att vi får ett samhälle som mer anpassar sig till de demenssjuka – istället för tvärt om.
Text: Anders Post
Foto: Rosie Alm
